Allmänt  2015-06-07

Jag utmanar feminister, rasister och andra provokatörer

Bild 4Alltså, igår kände jag att det får vara nog nu. Satt och googlade lite. Först snubblade jag på en länk till feministiska underkläder, direkt därefter hamnade jag på Aftonbladets sida och läste en gästkrönika skriven av socialdemokratiska Somar Al Naher – där hon önskar ursäkt istället för svensk välkomstceremoni i samband med sitt svenska medborgarskap – och sedan poppade nyheten upp att någon kastat frätande vätska i ansiktet på en tiggare i Berzeliipark.

Fattigdom dödar dagligen 17 000 barn runt om i världen och ändå slösas energi på att träta och bete sig. Istället borde vi samla gemensam styrka för att komma tillrätta med de stora världsfrågorna.

Vad vill till exempel Somar uppnå med sin provokativa krönika? Vill hon på riktigt att Sverige ska förenkla regelverket och annat som underlättar processen för asylsökande? På vilket vis tror hon i så fall att hennes önskan om ursäkt kommer att leda till en mindre påfrestande hantering för nya asylsökande?

Vad tänker en person som kastar syra på tiggande EU-immigranter, tror vederbörande att tiggeriet därmed upphör? Eller är det en intern hämnd som ligger bakom dådet? Om så är fallet, hur många missvisande anspelningar kommer detta tilltag att leda till? Inspel som inte leder till förbättringar för vare sig de som ”drabbas” av tiggeriet, eller de som tigger.

Och på vilket vis ökar mina rättigheter som kvinna genom att använda underkläder som någon tänkt vara avsexualiserande? När jag går in och tittar på det nya varumärket Neon Moons hemsida möts jag av en hårig armhåla, bröst bakom blå mjukistyg och en rubrik som säger; feministiska underkläder. Underkläder som saknar coucou, bof och non – och på så vis behåller vi kvinnor tydligen rätten att inte objektifieras. God dag – coucou – yxskaft, tänker jag.

Varumärkets grundare, engelskan Hayat Rachi, säger att hon skapade underkläderna eftersom det inte fanns avsexualiserande plagg att tillgå och vips hade en ”crowd found” samlat medel till bolagets expansion. Alla vet att det inte är sant, det finns massor av sköna, praktiska underkläder på marknaden som är allt annat än porrplagg. Det Hayat visar är däremot att allt kan säljas med rätt PR-maskin bakom spakarna.

Istället för att samla pengar till västerländska, feministiska underkläder tänker jag att flickors rätt till hela kroppar borde vara angelägnare insamlingsmål – för alla. Tillika förtjänar utsatta kvinnor runt om i världen större medial uppmärksamhet. Här borde feminister vara på hugget.

Exempelvis, vem lyfter frågan om bröststrykning i Kamerun? Är inte förnedring, livslång smärta och övergrepp som dagligen sker någonstans i världen viktigare att sätta i fokus än vad vi västerlandskvinnor anser om vår rätt att bära påstått avsexualiserade underkläder? Vi har ju redan den rätten, flower power liksom …

I ett flertal afrikanska länder tillämpas bröststrykning på unga flickor för att rädda dem undan våldtäkt och barnäktenskap. Det är här feminister högljutt borde agera, tänker jag. Kokvarma föremål, stenar eller andra tillhyggen, ”masseras” och bankas på puberterande flickors bröst, utövarna bränner bort bröstvårtor och slår sönder bröstvävnad för att stoppa bröstens utveckling. Den senaste tidens skrämmande utveckling visar att övergreppen numera också sker på medborgare i diaspora. Bröststrykning sker alltså i EU-länder som exempelvis Storbritannien där feministen Hayat skapat avsexualiserande underkläder. Här ska feminister verkligen skandera och stödja utsatta kvinnors rättigheter. Alla människor som är för mänskliga rättigheter borde agera. Hade inte en BH för stympade kvinnor gett frågan feminister brinner för större effekt? För att citera Somar Al Naher, fast med annan avsikt: ”Är det ingen som ser ironin?

Feministiska underkläder lockar till insamling och rubriker, medan tusentals flickor förlorar sina bröst genom smärtsamma övergrepp i det tysta.

Lika ironisk blir Somars önskan om ursäkt. Att Sverige ska ursäkta henne för en lång, tyngande asylprocess känns bara tramsigt sett i en större kontext.

Det jag vill komma till är att polariseringen som råder i samhället inte minskar genom populistiska krönikor om ursäkter, åsiktskorridorer eller invandrares förväntade tacksamhet. Polariseringen skapar ”låtsasrasister” och föder påhopp på oskyldiga, den suger energi och skapar klyftor mellan vanliga medborgare.

Ingen vågar säga något då risken att hamna i omgivningens onåd är stor, eller åtminstone verkar den vara överhängande. Jag skulle vilja säga att dagens svenska samhälle är otroligt likt sagan om Kejsarens nya kläder. Ingen vågar säga att de inte ser de förtrollade trådarna, ingen vill ju bli idiotförklarad. Och skräddarna i sagan, är i dagens Sverige feminister och provokatörer å ena sidan och å andra sidan fullblodsrasister.

Inte förbättras situationen för världens barn genom att vi förlorar fokus på de globala frågorna genom skymmande egon, blinda ideologier och ålderdomliga föreställningar.

Därför utmanar jag feminister, rasister och andra provokatörer. Höj din röst mot sådant som verkligen är åt helvete. Lägg energin på att skapa ett godare samhälle, en värld för alla. Börja med dig själv – som du vill bli behandlad bör du behandla andra. Om du kräver respekt, var villiga att ge detsamma. Om du vill bli hörd, börja med att lyssna. Om någon har en åsikt som skiljer sig från din – lyssna på budskapet, respektera alltid människans rätt till åsikten även om du absolut förkastar tanken personen delat. Nästa gång är det du som blir respekterad – och hörd, men kanske viktigast är att du blir förstådd. Det är det som kallas framgångsrik kommunikation.

Anna-Sofia Winroth, provokatör …