Allmänt  2015-05-10

Jodå, vi ser

Bild 4Jag läser artikeln: Barnen som inte finns. Texten är sentimentalt vinklad till förmån för marockanska gatubarn och jag känner hur frustration fyller mig. Andemeningen är den att vi inte bryr oss om de nordafrikanska barn som nu vind för våg driver runt i Stockholm.

Självklart är det fel och fruktansvärt att barn saknar närhet och allt annat viktigt som t.ex tak över huvudet. MEN, det är inte det som stör mig just nu. Det som stör mig är rubriken. Barnen som inte finns. Fel, det är det som ligger bakom rubriken som stör mig. Vi har hamnat i en mediacirkus, en karusell jag tror få vill åka med i längre. Jag vill i alla fall kliva av. Stopp, stanna – det räcker för mig.

Jag har fått nog av den negativa bild som media lägger på oss. Ja, jag beskyller media nu, för media är oljan i maskineriet och rubriksättarna är ordmagikerna som förtrollar oss att läsa. Som återger bilden av vårt samhälle genom ett missvisande raster för att polarisera.

Rubrikerna säger att vi inte bryr oss om barn från Nordafrika. Att vi inte vill se fattigdomen i vitögat genom det ökade tiggeriet från rumänska romer. Att vi inte förstår döden på Medelhavet. Ord som rasism, islamofobi, terrorism, hatbrott, utanförskap och antisemitism förser karusellen med energi.

Tänk vad de som skriver i media vet mycket om oss svenskar och ändå har de missat vad vi svenskar som grupp verkligen vill. Omformulering – vad vi som världsmedborgare vill.

Att integration valsat upp till att bli en av de viktigaste frågorna för oss svenskar beror inte på att vi inte bryr oss. Tvärtom – vi bryr oss. Vi vill ha en fungerande, rättvis och fridfull värld. Där mänskliga rättigheter råder, där jorden inte missbrukas och där vi alla går mot en ljus framtid. Självklart vill vi skapa ett samhälle där alla har det bra.

Det vi tröttnat på är systemen och regelverken. På hur politiker som vill bli omvalda försöker sy ihop lösningar de knappast själva kan tro på. Att istället för att försöka komma tillrätta med världsordningen genom gemensamma organ fokuserar politikerna på brandsläckning. Visst, bränder ska släckas men om det brinner fyratusen gånger om dagen är det läge att förgöra källan till varför det brinner.

Så länge brott mot mänskliga rättigheter sker runt om i världen kommer människor att drivas på flykt. Så länge fattigdom begränsar framtiden kommer människor att välja livsfarliga flyktvägar. Så länge jorden missbrukas, töms och fördärvas kommer människor att tvingas fly från sina hem.

Det förstår vi, och vi ömmar naturligtvis för de flyktingar som tvingas genomlida helvetes alla kval. Det är inte dessa arma människor vi angriper – det är systemen som gör att somliga blir vinnare men i stort förlorar hela världen.

Vi är förbannade på att somliga tjänar multum på de ensamkommande flyktingbarnen. Några personer kammar hem miljoner för att systemet tillåter det. Hur upphandling kan gå till på detta vis är en gåta, det är däri ilskan vilar.

Vi känner för pensionärerna som inte har råd med tandvård. Pensionärer över 75 år får 300 kr årligen i tandvårdsstöd och på hemsidan för sjukvårdsrådgivning ges rådet; Om du inte har råd – be om en billigare lösning en den föreslagna och om det inte fungerar, ansök om en betalningsplan, eller i värsta fall ansök om socialbidrag. Därför reagerar vi när kvotflyktingar får t.ex tandimplantat helt kostnadsfritt, självklart vill vi att både pensionärer och de som flytt ska ha samma rättigheter. Att ställa grupp mot grupp bygger oro, särskild för de utsatta, och ändå så gör systemet det. Igen och igen.

Småföretagarna i Sverige ser med ökat tvivel på hur systemet yttrar sig i praktiken. Jag själv är förundrad över hur ett Stockholmsföretag kan få fyra miljoner i kvartalet i etableringsbidrag för en verksamhet som bedrivs här i Gävle. Företaget ska utbilda och stödja nyanlända svenskar till att starta egna verksamheter, men istället konkurrerar Stockholmsföretaget osunt med lokala företag. Det är lätt att sälja produkter billigt om kostnader för hyra, personal och investeringar är täckta genom bidrag …

Att då höra Annie Lööf, förvisso rakryggat, säga att reformen i stort sett misslyckats blir liksom en förolämpning eftersom den fortsätter.

30 miljarder har reformen kostat under fyra år och några tusen jobb har skapats. Ja, du läste rätt 30.000.000.000 kronor. Tänk om vi småföretagare fått den moroten för att anställa fler. Hur många jobb hade då skapats?

Det är sådant vi reagerar på, på det osunda systemet. Vi är inte rasister när vi säger att något måste göras med gällande asylpolitik. Det vi ser är att världen brinner medan vi inom riket slösar medel ineffektivt. Hur vore det om vi också försökte motarbeta anledningen till att människor tvingas fly?

Ta exemplet med barnen som artikeln lyfter fram, de ca 300 grabbarna från Marocko som kommit till Sverige det senaste året. Vore det inte bättre att fokusera på anledningen till varför 80.000 barn stötts ut ur det Marockanska samhället? Barn som nu driver runt i Tanger och Casablanca. Bara en försvinnande liten del av dem tar sig till Europa. Rubriken borde mer rättvisande ha varit: I Marocko finns 80.000 gatubarn.

Hur vore det om media försökte förmedla en upplyst bild istället för att bedriva sensationslysten ”sälja-lösnummer-journalistik”?

Det allra viktigaste verktyget för en framtida världsfred gick media förbi häromdagen, då släpptes nämligen Unescos rapport ”Education for all”.

För femton år sedan enades 164 länder om ett gemensamt utbildningsmål för världens barn. Nu, femton senare, stämmer forskarna av läget och insikten om att världen nått framgång med åtminstone hälften av vad man önskat, är en god nyhet. Om än inte tillfredsställande. Här har vi något att verkligen satsa på. Genom att tillse att världens alla barn får en kvalitativ utbildning kommer positiv förändring att kunna möjliggöras. Nu tar vi istället från biståndspengen för att ”fixa” integration på hemmaplan, när det är riktiga verktyg som utbildning världen hungrar efter.

Jag förstår att vi har ett polariserat samhälle – vår politik gör detta med och mot oss, och media förmedlar gärna konflikterna som uppstår …